Eftersom vi hört att många fått inbrott i sina bilar vid surfen
uppe vid Ahipara lämnade vi de mesta av våra värdesaker och Agnes, Marys kompis
som jag träffat när jag var här över jul med min familj.
Först körde vi upp till den
mytomspunna vänstervågen i Northland. Dagen vi anlände var det helt platt
(enligt väderleks-apparna skulle vågorna komma den dagen men de var tydligen
inte så pålitliga här uppe). Vi träffade en kille från Melbourne som också
reste runt, vi bestämde oss för att gå runt den långa pointen, det var helt underbart väder så efter en stunds
promenerande gick vi i bara linne och t-shirt! Promenaden runt pointen var
väldigt vacker och såg nästan regnskogslik ut på en del ställen där klipporna
och den djupt gröna vegetationen mötte det klarblå havet, plus att vi såg en
och en annan säl.
Klimatet var så mycket varmare och fuktigare där uppe
jämfört med resten av landet. Det kändes verkligen som svensk försommar jämfört
med Raglan där det kändes som höst. Kaitaia ligger ungefär 7 timmar norrut i
bil från Raglan, så det är ju kanske inte så konstigt att där är en
klimatskillnad.
Fösta natten sov vi på en parkering vid stranden (enda
gången vi sov vid ”No camping”-skylt, men vi hörde oss för innan om att det
inte skulle vara några problem) och andra natten tog vi in på campingen i
Ahipara, 36 dollar per natt (för två) så det var ganska dyrt…
Eftersom det inte skulle vara swell på ett par dagar
bestämde vi oss för att köra upp till Nya Zeelands nordligaste spets, Cape
Reinga, jag tror att det var här Mauri-folket tog sina döda (enligt deras tro) för att låta dem förenas med
andarna.
Sydväst om Cape Reinga och ner till Ahipara gick Ninety mile beach (vilken jag tror var egentligen 55 miles..!). Sydöst om cape Reinga var det ännu en strand som bredde ut sig, men den här var bara några kilometer lång. I slutet av stranden fanns där en stor fricamping som vi bodde på en natt. Även här var naturen väldigt vacker och massor av snäckor på stranden, så ni kan ju gissa vem som blev glad! Det var visserligen inte min födelsedag förrän dagen efter, men med så mycket vackra snäckor att välja på var det som en present i förskott.
(Bilderna är tagna med Siriffos kamera som har en spricka i skärmen, där av det svarta strecket på alla bilderna- orkade inte ta bort det!)
Cape Reinga
Sydväst om Cape Reinga och ner till Ahipara gick Ninety mile beach (vilken jag tror var egentligen 55 miles..!). Sydöst om cape Reinga var det ännu en strand som bredde ut sig, men den här var bara några kilometer lång. I slutet av stranden fanns där en stor fricamping som vi bodde på en natt. Även här var naturen väldigt vacker och massor av snäckor på stranden, så ni kan ju gissa vem som blev glad! Det var visserligen inte min födelsedag förrän dagen efter, men med så mycket vackra snäckor att välja på var det som en present i förskott.
Paradise!
Min födelsedag, 1 augusti
Det var en superfin dag, varmt
och skönt så i mellan åt gick vi till och med runt i shorts och t-shirt!
Dunjackan Siriffo köpte till mig i Dunedin var ju en del av min
födelsedagspresent så mer presenter (än snäckorna på stranden då) blev det inte
den dagen, men dunjackan har nog
använt varje dag fram tills vi kom upp till northland så det var ju
verkligen en bra present!
Det var inte mycket till swell i
krokarna där vi befann oss så det blev ingen surf den dagen. Däremot drog vi
iväg på äventyr ner för gigantiska sanddynor. En del av kusten var närmare likt
ökenklimat och där fanns stora sanddynor som man kunde åka pulka eller
bogy-board ner för. Det var ungefär som att åka pulka på snö fast mycket
jobbigare att gå upp för backarna eftersom man sjönk ner i sanden varje steg
man tog, så det blev värsta träningspasset på köpet! Dessutom var de här
backarna sjukt mycket högre och brantare än någon annan snötäckt backe jag åkt
pulka ner för! Det var sjukt kul, fast ganska läskigt ibland. Där var delar
av backen man INTE ville ramla av på för då hade man nog voltat omkring en del,
haha! Efter ett visst tjatande fick Siriffo övertalat mig till att också prova
att stå upp på bräda som på en surfingbräda/snowboard, å det var ju väldigt
roligt det med. Jag är ju en liten fegis ibland så tur att
man har en äventyrlig pojkvän som övertalar mig till att ha lite roligt
ibland, haha ;)
Sanddynorna på håll
Tyvärr har vi inga bilder från
sanddynsåkandet då allt man tog med sig dit sandades igen. I såna här situationer känner man att det
verkligen hade varit kul med en Go Pro kamera, men men man kan ju inte ha allt. Det blir nog nästa resas investering!
Mums!
På kvällen tog vi in på en mysig
camping en bit ner på Ninety mile beach. Det var verkligen ett hippie ställe, det var väldigt enkelt
byggt men man betalade bara 5 dollar för att stå där med bilen och 10 för att
bo i en liten stuga. De hade ett kök med två spishällar och den mest basic
köksutrustningen som man behöver. I priset ingick även varmdusch och nästan all
energi kom från solceller. Den kvällen anordnade de även en brasa för alla på
campingen men eftersom jag och Siriffo jagat myggor hela föregående natt
slockna vi redan vid 20 tiden- lite pensionärsvarning där kanske? haha ;)
Nästa dag begav vi oss tillbaka
till campingen i Ahipara. De hade ett veckopris för två på en unpowered site för 105 dollar, vilket ju var mindre än halva priset om man
betalat 36 dollar per natt- vilket gick bra ihop med vår budget ;) Den kommande veckan skulle det komma en del vågor
men även ganska mycket regn och det är ju inte så kul att bo
i bil när det pissar ner så det här veckoerbjudandet kom väl till pass!