Normalt sett surfar "localsen" den konstgjorda vågen utanför Wanaka när det flödar med 50 m3/s. När vi var där flödade det med 200 m3/s så killen i lavendel-shoppen sa att det kan vara kul att åka dit å se de lokala grabbarna surfa. Men Siriffo å Johannes var lite fööör sugna på surfing för att bara stå å titta på vågen så det dröjde inte länge förrän de båda hade hoppat i. Killen som bodyboarda vågen (som en surfingbräda fast mindre som man inte ställer sig upp på utan bara åker på magen på) när vi kom dit sa att man kunde gå upp på två ställen i kanten av floden, så om man missade det första stället fanns det andra bara 100 m längre ner. Men eftersom det flödade så mycket vatten åkte man SNABBT iväg efter att man ramlat av vågen så man fick paddla riktigt fort för att få tag i sin bräda å så att man inte åkte in i pelaren under bron.

Johannes hoppade i först!

Sen hoppar Siriffo i å blir svinglad att han klarar av att stå upp på bräda på första försöket (det är lite mer ostabilt än att surfa vanligt). Dock blir han nog lite för glad över det för efter att han ramlat verkar han glömma bort att paddla hårt in till sidan så han bara försvinner ner längs floden... Vi tänkte att han kom nog upp vid andra uppgången men efter någon minut börjar jag undra var han tar vägen...!
Jag sprang längs floden för att se om jag kunde se honom, men ingen Siriffo... Då började jag bli lite orolig, för vi visste ju inget om floden, jag menar - Fanns där något vattenfall längre fram? (!!) Efter några minuter till då jag börjat fundera på om det är i sådan här situationer man skall börja fundera på att larma 112 (111 i NZ) så hör jag en busvissling å förstår att Siriffo kommit tillbaka- SKÖNT!
Dagen efter sprang jag å Malin längs floden i 6 km å då insåg jag att jag antagligen var lite väl nojig då Siriffo försvann för där fanns ju inget vattenfall, men det fick nog killarna att vara lite mer försiktiga i floden, å det är väl aldrig fel ;) 

Dessutom visade en local som var van att surfa där ett bättre å lättare ställe att ta sig upp på sen, så då var det inga problem!

Efter några åka surfade Siriffo riktigt bra! 

Efter en stund provade även jag å Malin lite!

Ett av Johannes första åk

Utsikten vid sjön i Wanaka, vilket liknade ett mini-Queenstown

Nästa stopp blev Queenstown, extremsporternas stad!

Varken jag eller Siriffo var särskilt intresserade av att göra någon extremsport (som t.ex bungy-jump eller liknande). Framförallt för att det var svinigt dyrt, (ca 1700 kr för ett hopp) å ni vet ju hur snåla vi är... ;) Men också därför att de där 1700 kronorna mest skulle ge rädsla å ångest å inte så mycket trevliga känslor! ;)
Vi stannade i Queenstown över dagen å käkade varsin berömd Ferg Burger (utsedd att vara världens bästa burgare)- å den var verkligen svingod! 

När vi kom dit duggregnade det lite, men under eftermiddagen sprack det upp å blev bättre väder.

Sen var jag ju tvungen att köpen glass, flera av deras smaker hade vunnit priser. Jag tog "forest fruit and mascapone" och en "Raspberry sorbet" å båda var otroligt goda! Nog en av de godaste glassarna jag ätit! :)

Under kvällen började vi köra mot Calum och Ann som bor i Kurow, 40 min från östkusten en bit ovanför Dunedin. Mamma å pappa bodde hos Calums föräldrar (Mary och David) när de var på Nya Zeeland å plockade frukt för 26 år sedan. När jag var här med mina föräldrar i julas hälsade vi på Mary som bor på nordön å då insisterade hon på att vi skulle hälsa på hennes son på sydön, så det ska bli riktigt kul å träffa dem!